Go To Top

Dag 4

8/8

Det blåste rejält hela natten så det kändes extra tryggt med stenmuren kring tältet. En del regnskurar piskade tältduken med jämna mellanrum också. Vid 3-tiden var jag uppe och kissade och då hade det klarnat upp jämfört med dagen innan. Jag hörde inte klockan, kanske för att jag sov så djupt, så jag kom inte upp förrän halv tio. Nu hade det mulnat på ordentligt och jag såg inte den lilla sjön drygt 50 meter bort.

Efter ett tag började det klarna upp lite grand och dimman höjde sig. Jag började packa ihop mina saker och kom iväg vid lunchtid. Efter en del tips jag fått hade jag bestämt mig för att ta mig upp på platån nordöst om de små sjöarna och inte gå ner mot Bálgatjåhkå. Målet var att ta sig upp till cirka 1230 meters höjd för att där relativt bekvämt ta sig mot nordost. Det som till en början var en grässlänt blev mer och mer stenras med enstaka klippväggar som man måste ta sig runt. Var det här verkligen en bra idé? Hala stenar och ganska brant ner mot Bálgattjåhkå. Jag fick helt enkelt ta det väldigt varligt och därmed långsamt för att inte råka ut för något. Jag kände mig något missmodig där jag stretade uppåt. Vad händer om något händer här? Kan jag ta mig ner till mer trafikerade delar? För att råda bot på lite ängslan tog jag en paus bakom en liten klippvägg med lä för vinden. Lite godis och lite positiva tankar så kändes det bättre igen. Jag är ju försiktig, jag tar det lugnt, har ingen stress och vet vad jag gör. Och varför bli missmodig för lite dåligt väder. Jag är ju (nästan) mitt i Sarek. Kan livet bli bättre? Jag har sedermera kontrollerat min färdväg på GPS:en och insett att jag hade tagit av mot nordost för tidigt och skulle tagit ytterliggare 10-20 meters höjd. Men det var inte så lätt att se på plats med lite dålig sikt. Trots det jobbiga terrängen var jag nere igen på andra sidan platån efter cirka 1 och en halv timme. Det var fortsatt blåsigt och regnigt och inte särskilt varmt men det var skönt med en fikapaus bakom en stor sten. En stunds vila med dunjacka i lä och en varm kopp kaffe gjorde susen och jag var snart redo för att ta mig an ett vad med kallt glaciärvatten.

Längre upp längs Bálgatjåhkå kommer man till en bäckkorsning. Jag vadade först bäcken från Saitaristjåhkka och därefter Bálgatjåhkå. Jag plockade ur sulor och strumpor och vadade med buntband kring regnbyxorna. Det kom inte så lite vatten i ena kängan men det var inte så farligt. Med torra, varma sockar blev jag snart varm om fötterna igen.

Jag tog ut kompassriktning mot Luohttojávre och knatade på. Det var väldigt stenigt men ändå väldigt lättgånget. Stenöknen var fylld av vita stenar och klippblock. Ryktet säger att det inte ska finnas någonstans att få upp ett tält på häruppe förutom vid Luohttojávre men vid ett par småsjöar kunde jag hitta platser att så upp ett tält på, om än inte de mest idealiska tältmarkerna.

På andra sidan platån kunde jag skönja vad jag tror var Svenonius glaciär och bakom mig kunde jag se de nedre delarna av Bálgatjiegna. Även om det fortfarande blåste fanns det ett underligt lugn här uppe på den vidsträckta platån. Av de fantastiska vyerna jag hoppats på blev det inte så mycket denna dag men det var en fantastisk känsla att ändå få vandra fram i detta landskap.

Vid 4-tiden kom jag så fram till sjön, eller i vart fall så jag såg den framför mig. Jag hade bara tagit mig drygt 7 km denna dag men det kändes bra att slå upp tältet och krypa in. Vid en liten göl låg några låga klippblock där jag hittade en plan plats med stenblock som väggar mot vinden. Temperaturen låg vid nollan och emellanåt var det snö i luften. Jag befann mig någon halv-kilometer ifrån sjön och där kunde jag se några människor som rörde sig. Med lite varmt i magen och en liten värmande whisky kändes det härligt att krypa ner i sovsäcken och somna in till en sommarpratare.

 DSC5832webb

Lägg till kommentar


Säkerhetskod
Uppdatera

Senaste inlägg

Statistik

Idag2
Igår6
Vecka8
Månad297
Totalt21696

Kontakt

Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.