Go To Top

Inledningsvis

Vi hade pratat om att någon gång göra en lyxvandring med övernattning i stugor, lätt packning och mycket lyx i ryggsäckarna. Byta ut tält och sovsäckar, köksutrustning och liggunderlag mot god choklad, rökt kött, ostar, gott vin och annan livsnjutning. Tanken var att gå den klassiska turen mellan Kebnekaise och Abisko och bo i stugorna. Allra helst en bit in i september då det börjar bli lugnt på denna del, och med förhoppningen att höstfärgerna ska ha infunnit sig. Nu blev det av, fast väldigt, väldigt annorlunda.

Vi, det är Peter och Tove. Peter som vandrat i fjällen så gott som varje år på somrar och höstar i ett par decennier och Tove som tillbringat mycket tid i skog och mark som uppvuxen skogsunge och numera även kan räknas till van fjällvandrare. Och vi får så klart inte glömma fjällvandrartollaren Knixa som även hon är van fjäll-lufsare med flera turer i tassarna inklusive en topptur på Kebnekaise. Men sedan tillkom ytterligare en vandrare, eller ryggåkare som man borde säga, nämligen Mårten 9 månader. Utan att överdriva så blev det här ett fjällvandringsäventyr beträffande planering och förberedelser fullt jämförbart med en flerveckorstur i Sarek.

Vi bestämde vi oss dessutom för att ta tåget till fjällen, i stället för att som vi brukar ta bilen och övernatta på vägen. Hur skulle det gå med hund och bäbis?

Det blir ju en del att bära med sig, inte minst med tanke på Mårten som behövde cirka 2,5 kg blöjor. Vi växlade om vem som bar Mårten samt en stor midjeväska, och vem som bar ryggsäcken. Ryggsäcken var Toves Golite Jam på 70 liter och midjeväskan en 11 liters väska från Bergans. Tove bar Mårten i bärsjal, medans Peter använde en sele från Tula. En stor fördel med sjal och sele framför bärstol är att man inte behöver klä barnet med lika mycket kläder då man delar kroppsvärme. Att dessutom hitta en bärstol som två olika bärare skall kunna använda på ett bekvämt sätt kändes inte troligt.

Vid det här laget är våran utrustning ganska slimmad. Den är inte fjäderlätt, men definitivt åt det lättare slaget. Beträffande skodon har Peter varit skeptisk mot lättvikt och hållit kvar vid ett par låga kängor, med så bra så stöd för vrister. Men en nyfikenhet fanns där. Tove har länge velat prova och kunna slippa de tunga, otympliga kängorna. Nu kändes som ett ypperligt tillfälle att testa tyckte Peter och bestämde sig för sina trailrunningskor, Salomon Fellcross, och Tove var inte sen med att klicka hem ett par Inov8 Xtalon 212. En arsenal med strumpor bestående av damstrumpor, sidenstrumpor, yllestrumpor och sealskinz fulländade testuppsättningen. Ett par veckor innan avfärd vrickade så Peter ena foten med en ordentlig svullnad som följd. Hur skulle detta gå? Nåja, funkar det att gå i fjällen med de skorna, med en vrickning dessutom, ja då borde den diskussionen vara avklarad.

Mårtens kläder bestod av yllekläder utifrån och in, sånär som på en jacka och ett par skinnskor. Ytterbyxor i ull blir i det närmaste vattentäta efter ullkurning.

Även om det går att köpa mat på ungefär varannan stuga så hade vi med oss en hel del egentorkad mat. Vi var lite osäkra på hur mycket det faktiskt skulle finnas att köpa i stugorna då vi var ute relativt sent på säsongen. Dessutom bar vi så klart med oss mat till Knixa.

Vanligtvis fotar jag med en digital systemkamera och ett par fasta objektiv. För att få ner vikten ytterligare fick det bli min kompaktkamera som normalt används till undervattensfoto, en Canon G12, som fick följa med. Alla foton är således tagna med den.

Senaste inlägg

Statistik

Idag2
Igår6
Vecka8
Månad297
Totalt21696

Kontakt

Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.